Vi anländer med den sista ankomsten.
Släcker ni efter er när ni går, ber flygplatspersonalen.
Hit ska du och jag resa. Det var den enda avgång
som utropades. Den enda plats som finns, sa guiden.
Utsikten skymmer sikten. Vi hittar ingen annanstans.
- När jag faller i sömn, kör det sista stycket på egen hand,
meddelar chauffören.
En sista sommarfamilj lyfter honom in
i sitt hemvändande baksäte.
Vykorten är så bleka på stativen, att vi inga sänder,
ingen skulle ändå kunna urskilja, vart det är vi rest.
Alla dina förklädnader har jag haft sönder för längesen.
Svansen av ståltråd är förvriden. Tassarna har försvunnit bort i ån.
Du går än och bär på slokande brun sammet.
Till sist fäster du tygsjoket längst ute på en brygga.
Vi sover på en veranda i varsin grön kappsäck.
Till en början följer vi skyltarna men pilarna gror ut ur plåten,
vränger sig och vajar ut mot någon gränd.
Ofta hittar jag dig flytande i sanden, eller bland filtarna i vattnet,
snavande på en besättningslös picknick.
De stora vita fåglarna, det dammar av deras fjädrar.
En gren har svämmat över i bilen, ängsullen
har slagit ut i handskfacket. Packningen
hålls inte i våra väskor, snart rasslar även badkappan bland löven.
Badbollarna får rötter. Rottrådar rivs upp under våra skor
när vi om morgonen drar fram dem under trappan.
- Snart har ingen någonsin varit här.
Gå ut på piren. Där sitter du. Där faller badstegen ner i vågen.
Där din ena sko. Spruckna trädgårdar klirrar, hotellen knakar intill
båtarna, nycklarnas klockspel i entréer. Stig på, säger dörren. Dra ut
lådan i receptionen, vänd bladen i boken med bågnade efternamn.
Gå genom korridoren. Rumsnumren räknar kom in,
det förevigtstrukna lakanet, en outredd kam, en puckelryggig skosked,
en utblommad tvål, en vägbeskrivning av en cirkel.
Vi gör stolarna sällskap i restaurangen. Golvet visar oss in i köket
som dukar upp en gaffel med snörda taggar, en avig slev.
Går vi ut med en lykta och en hund?
Allt mer sand samlas i våra ansiktens vrår.
Snart minns vi endast den mängd ord som kunde få plats på ett vykort.
Vi vistas i allt större avstånd ifrån varandra på stranden.
Du ser bekant ut där borta,
men hit reste jag väl, ensam?
