Ida Börjel
/Švedska
(Švedska), rojena 1975. Magistrirala je iz literature
na univerzi Lunds na Švedskem. Za
svojo pesniško zbirko Sonda (Sond, 2004), je
dobila nagrado za najboljšega mladega avtorja
časopisa Borĺs ter nagrado Katapultpriset.
Leta 2005 je skupaj s švedskim pesnikom
Larsom Mikaelom Raattamaaom in oblikovalsko
skupino Reala izdala Colouring Book
(2005).
Pesmi
Zgodba za zagrabit
Sem močen, skupaj sestavljen avstrijski možgan. Moje misli so lepo urejene in večinoma
zbrane. Vse površine so danes spet nadzorovane. Glava in misli so na mestu,
obraz in razum pripravljena. Avstrijska družina je čista, povsem ostro združena. Si
bodo Danci navlažili svoje obraze pred večerjo? Je lahko belgijska roka sploh kdaj
zares čista? Avstrijske roke so popolnoma čiste in striktne po celi mizi. Avstrijski
možgani so močni in čisti brez preobčutljivosti nase. Avstrijski možgani so odločni in
čvrsti, ko ura zazvoni za zajtrk, kosilo in sprehod. Avstrijski zrak je čist, zdrav in gost.
Britanski zrak je meglen, danski vlažen, italijanski lepljiv od potnih odtisov in
umazanih predlogov. Avstrijske skrivnosti se ohranijo. Avstrijski možgani lahko vedno
zaupajo drug drugemu. Avstrijski sinovi so čisti, tihi in dobra družba pri lovu. Mladi
avstrijski fantje imajo obraze z jasnimi potezami in brezmadežno kožo. Sem avstrijski
konjar in sem poskrbel za vse. Avstrijski konjar pride in gre. Je dobro izobražen,
krepak mlad moški, ki se ne zgrudi pod težkim bremenom. Namastim sedla, vajeti in
povodec. Namestim uzde v gobec živali. Avstrijski konj stoji pripravljen, krepak,
pripravljen, da se odpravi v gozd, čez polja, da plane stran od vseh, proti plahemu,
izmikajočemu se plenu. Italijani so zapravljivi, družinski ljudje. Ko Francozi obiščejo
gozd, ne vedo najbolje, kako loviti prašiče. Irci lovijo sami sebe. Avstrijci imajo pamet
in sposobnost, da imajo vse na očeh. V Avstriji ne potrebujejo zloščenih ogledal, da
bi potrdili, da je avstrijski obraz močno zategnjen in da se nikoli ne bo omehčal
Zgodba z mesom in čustvi
Vse je telo in sonce. Španci se zvečer srečajo na trgu da se dobijo. Španci so polni
vroče utripajoče krvi in močnih povezanih občutkov. Italijani živijo kratko. Italijani so
močni par ur ampak ne zdržijo cele zabave. Španci zdržijo kolikor je potrebno. Finci
zdržijo brez komentarja. Zdržijo ampak se z njimi ni vredno pogovarjati ali čutiti. Tiho
sedijo in se ne premikajo razen ob finskem tangu. Španci se premikajo in plešejo z
vsemi. Španski gib je izvor giba. Špansko telo je telo ki pleše. Špansko sonce je sonce
nad smehom. Špansko srce je srce ki vedno bije in špansko sovraštvo skupaj s špansko
ljubeznijo je naša španska resničnost. Plešemo vse skupaj plešem v orbiti pod
soncem. Francozi postavijo prizor ki ga Grki igrajo. Španska hrana je prava hrana
španska siesta je pravi trden spanec. Španska ženska se zbudi da bi malo zaplesala flamenko.
Španski moški se zbudi da bi izbral telička za zakol. Kri s španskega mesa se
posuši na španskem soncu. Špansko sonce posuši vse kar je bilo in ne pusti nič
mokrega za naslednji dan. Britansko sonce pusti vse premočeno. Britanci ves čas
obžalujejo so anemični in nosijo dežnike. Španci se zvečer srečajo s toplo porjavelo
kožo da se pogrejejo. Španci ostanejo dolgo pokonci in se ne predajo. Vse je telo in
sonce. Vse je srce in sonce in kri
Zgodba
Vse ima nalogo povezovanja. Ne uspe ti vedno ampak moraš narediti kar se da da
ljudje in stvari lahko delujejo. Sem švedski kmet in moje naloge mi ne pustijo niti
trenutka od jutra do večera. Švedska ženska je lepa z mehkimi svetlimi dlakami po
telesu kot žitno polje. Ima modre oči zaradi katerih lahko vidiš ali laže in ona se tega
zaveda. Večina stvari gre svojo običajno pot. Moja švedska ženska postavi kosilo na
mizo in zraven mene stoji pivo. Ne uporabljava veliko začimb in ne govoriva veliko.
Italijani Španci uporabljajo preveč začimb to ni dobro za kri. Preveč začinjeno
požene kri v glavo in to ni najboljše kar se ti lahko zgodi. Moraš paziti na svoje življenje
sicer postaneš breme in obveznost. Delam z zemljo razbijem in obračam grude
gonim živino in pravim svoji ženi da lahko dela gola med gredicami če hoče. Vesolje
je okoli naju. Tišina. Človek mora poskusiti paziti nase in se ne predati. Ampak včasih
čutim utrujenost zemlje pod nogami in seme ne požene korenin v humus. Takrat se
lahko zgodi da grem ponoči h kravam. Hodim med njihovimi težkimi sapami. Pustim
da mi telički poližejo sol z mojih rok. In takrat vidim ali je od tistega kar sem naredil
na Zemlji kaj nastalo
Edina zgodba
Imam svoj grški ponos, ki se ga oklepam, da se ne zlomi. Sprehodim se po svojem
delu grške zemlje in tam je. V grški zemlji raste svet. Gojim oljke na zemlji, po kateri
so nekoč hodili grški geniji. Ljubke grške koze tečejo naokoli in puščajo svoje sledi.
Črna grška koza se povzpne na streho restavracije in meketa nad mirno grško vasico
in vse ji je prav. In tako Italijani trdijo, da imajo zgodovino, in tako si Nemci in Finci
lastijo zgodovino. Tihe grške ženske v črnem prihajajo skupaj in nikoli ne pozabijo.
Drugi še naprej pozabljajo. Belgijci pozabijo, Danci se ne spomnijo. Luksemburžani
se ne morejo spomniti, česa bi se spominjali. Hodim s sklonjenim hrbtom pod grškim
listjem, da poberem svoje olive. Grške koze pritečejo. Oglašajo se kot vedno, od začetka,
ampak, se sploh še kdo spominja? Stojim zraven svojih dreves in sem čisto na
začetku, ampak kdo postavi ponos na svoje mesto. Italijanska kri se še naprej dviga,
francoska vzkipi kar tako. Stojim ob grškem sončnem zahodu, točno tako, kot so
nekoč stali oni pred mano. Črne grške ženske si ob cesti nemo kimajo z oslov
iz švedščine prevedla Sara Grbović
En historia att hålla
Jag är den starka österrikiska hjärnan satt samman. Mina tankar är välordnade och
regelbundet samlade. Alla ytor har granskats idag igen. Huvud och tankar är på plats,
ansikte och sinne är lagda. Den österrikiska familjen är ren, helt och hållet skarpt sammanslagen.
Kommer danskarna att fukta sina ansikten före middagen? Kan den belgiska
handen någonsin bli riktigt ren? Österrikiska händer är fullständigt rena och
noggranna över hela middagsbordet. Den österrikiska hjärnan är stark och ren utan
något pjåsk över sig. Den österrikiska hjärnan är fast och hållen när klockan ringer
om frukost lunch och promenader. Den österrikiska luften är ren hälsosam och samlad.
Brittisk luft är dimmig, dansk fuktig, italiensk klibbig med tryck av svett och smutsiga
förslag. Österrikiska hemligheter blir hållna. En österrikisk hjärna kan alltid lita
på en annan. Österrikiska söner är rena tysta och bra att jaga med. Unga österrikiska
pojkar har ansikten med tydliga drag utan några blemmor. Jag är den österrikiska
stallmästaren och jag har allting placerat. Den österrikiske stalldrängen kommer och
går. Han är en påläst handfast ung man som inte skyr de tyngre lyften. Jag smörjer
sadlarna tyglarna och grimman. Jag lägger betslet i djurets mun. Den österrikiska
hästen står redo, full av kraft, redo att ge sig ut i skog, över fält, ut i kraft bort från allt
efter det skygga undflyende bytet. Italienska människor är familjeorienterade
spenderande människor. När franska människor besöker skogar vet de inte hur de
ska jaga några svin. Irländska människor jagar sig själva. Österrikare har huvud och
förmåga att hålla ett öga på allt. I Österrike behövs inga putsade speglar som bekräftar
att det österrikiska ansiktet är starkt sammanhållet och aldrig kommer att lossna
En historia med kött och känsla
Allt är kropp och sol. Spanska människor möts på torget om kvällarna för att träffas.
Spanska människor är fulla av varmt pulserande blod och starka sammankopplade
känslor. Italienska människor är kortlivade. Italienska människor är starka ett par timmar
men håller inte festen ut. Spanjorer håller så lång tid det tar. Finska människor
håller utan kommentar. De håller ut men är inte värda någonting att tala med och att
känna. De sitter tysta och rör sig inte till någonting annat än den finska tangon.
Spanjorer rör sig och dansar med alla. Den spanska rörelsen är rörelsens ursprung.
Den spanska kroppen är kroppen som dansar. Den spanska solen är solen ovan
skrattet. Det spanska hjärtat är hjärtat som alltid slår och det spanska hatet tillsammans
med den spanska kärleken är vår spanska verklighet. Vi dansar allting samman
jag dansar i omlopp under solen. De franska människorna ställer till en scen de
grekiska föreställer. Den spanska maträtten är en fullständig maträtt, den spanska
siestan är en god tung sömn. Den spanska kvinnan vaknar upp för att dansa lite flamenco.
Den spanska mannen vaknar upp för att välja ut kalven bland kalvar att döda.
Blod från det spanska köttet torkar i den spanska solen. Den spanska solen torkar
upp allt som var och lämnar inte någonting blött tills i morgon. Den brittiska solen
lämnar allting genomdränkt. Brittiska människor är ångerfulla anemiska människor
med paraply. De spanska människorna möts på kvällen med varm brun hud att hetta.
Den spanska människan stannar uppe sent och ger sig inte. Allt är kropp och sol. Allt
är hjärta och sol och blod
En historia
Allting har en funktion att söka koppla samman. Det är inte alltid man kan rå på det
men man får göra vad man kan för att människor och ting ska fungera. Jag är den
svenska bonden och mina uppgifter lämnar inte ett ögonblick över från morgonen
till kväll. Den svenska kvinnan är vacker med mjukt blont hår på kroppen som åkerns
säd. Hon har blå ögon som gör att man kan se om hon ljuger och det vet hon. Det
mesta går sin gilla gång. Min svenska kvinna ställer fram middagen på bordet och på
min sida ställs en öl. Vi använder inga kryddor och säger inte mycket. De italienska
de spanska använder för mycket kryddor; det är inte bra för blodet. För stark krydda
får blodet att rusa upp i ett huvud och det är inte en bra sak att hålla på med. Man får
sköta sin lott här i livet annars blir man till belastning och börda. Jag arbetar i jorden
jag bryter upp den och vänder jordkokor motar kreatur och jag säger till min fru att
om hon vill får hon gärna arbeta naken i rabatten. Rymden finns där runtom oss.
Tystnaden. Man får försöka ta hand om sig, och inte ge efter. Men ibland känner jag
av jordens trötthet under fötterna och sådden tar inte fäste i myllan. Då händer det att
jag går in till korna om natten. Jag går mellan deras tunga andetag. Jag låter kalvarna
suga saltet från mina händer. Och jag ser då om det har blivit någonting av det jag
gjort på jorden
En enda historia
Jag har min grekiska stolthet att hålla och inte brista. Jag går ut på min bit grekisk
mark och där är den. I den grekiska jordmånen växte världen. Jag odlar olivträd i jorden
varpå grekiska genier en gång trampade. Nätta grekiska getter springer runt och
lämnar sina spår. Den svarta grekiska geten tar sig upp på restaurangens tak och kastar
med sitt lilla huvud i den fridfulla grekiska byn och bejakar allt. Så italienska människor
hävdar att de har historia, så tyskar och finnar hävdar historia. De lågmälda
grekiska kvinnorna kommer gående tillsammans i svart och de glömmer aldrig.
Andra fortsätter glömma. De belgiska människorna glömmer, de danska erinrar sig
inte. De luxemburgska människorna kan inte komma på någonting att minnas. Jag
går med ryggen böjd ut under det grekiska lövverket för att samla mina oliver.
Grekiska getter kommer rännande. De gör samma läten som de alltid har gjort, ända
från början, men vem verkar minnas? Jag står bredvid mina träd och det är allts början,
men vem placerar stoltheten där den hör hemma. Det italienska blodet fortsätter
stiga de franska brister för ingenting alls. Jag står i den grekiska solnedgången precis
som de en gång gjorde före mig. De svarta grekiska kvinnorna nickar tigande till
varandra från åsnorna längs vägen